23948sdkhjf

Drönare ökar säkerheten i gruvan

Luleåforskare långt framme i utvecklingen av autonoma drönare för gruvarbete under jord.

I framtidens gruvindustri har en stor del av de människor som i dag arbetar i bland annat gruvgångar ersatts av autonoma maskiner. Dit hör drönarna som exempelvis kan användas för att inspektera gruvgångar efter sprängning.

En sprängning i en underjordsgruva lämnar efter sig ett mörkt schakt fyllt av fragmenterat berg och spränggaser. Innan exempelvis en hjullastare får tillträde till de losskjutna massorna får det inte råda något tvivel om att arbetet kan ske i säkerhet. Bland annat krävs kontroller av håligheter i berget, lösa stenar och block. Fjärrstyrda skutknackare är ett exempel på maskiner som kan lösa en av de farligaste uppgifterna, ett annat är drönare, gärna autonoma.
– Drönare kan användas för inspektion av farliga miljöer. Efter sprängning kan den autonoma drönaren först kartlägga omgivningen innan människor eller fordon skickas in, säger George Nikolakopoulos, professor i robotik och automation vid Luleå tekniska universitet.
Autonoma drönares förmåga

att kartlägga en okänd miljö är ett av två uppdrag som robotikforskarna från Luleå tekniska universitet är involverade i inom ramen för projektet SIMS, Sustainable Intelligent Mining Systems. Det andra är att vidareutveckla användningen av fjärrstyrda skutknackare. Skutknackarna kombineras med så kallad förstärkt verklighet (augmented reality) för att skapa ett mer fysiskt och reellt gränssnitt för operatören som styr maskinen.
SIMS är ett treårigt projekt och har en total budget på 168 miljoner kronor, varav robotiken får cirka tio miljoner kronor.
De drönare som Luleåforskarna utvecklat har försetts med två kameror för att ge stereoseende samt elektronik och sensorer för att detektera orienteringen. Att veta var den befinner sig är den svåraste frågan att besvara för ett autonomt fordon och den mest grundläggande frågan inom robotik. Luleåforskarna har dock gott hopp om att lyckas och enligt tidplanen ska de autonoma drönarna kunna genomföra fullskaletester i riktiga gruvor under projektets sista år.
– Redan i dag kan våra drönare utföra de här uppgifterna i ett labb, utmaningen ligger i att klara av arbetet i verkligheten. Dessutom måste vi säkerställa att drönarna står emot en gruvas dammiga och fuktiga miljö, säger George Nikolakopoulos.
En pilot som fjärrstyr en drönare ser inte vad som finns runt omkring. Det är stor risk att drönaren – som dessutom rör sig snabbt – flyger in i väggar, golv och tak och går sönder. Den autonoma drönaren har däremot djupseende, uppfattar ljud själv och kan agera direkt på informationen. I praktiken kan den därmed ”se själv”, något som inte bara ökar säkerheten utan också, enligt Luleåforskarna, resulterar i mycket jämnare resultat av analyser och avskanningar av till exempel nysprängt berg i gruvan.
– Inom robotiken är förstärkt verklighet i gruvmiljö en av framtidens största funktioner. Genom att använda VR-glasögon kan operatören se verkligheten samtidigt som den också får ytterligare kompletterande och användbar information. Det kan förbättra operatörens prestation och erfarenhet av arbetet, säger George Nikolakopoulos.
– Ur ett mänskligt perspektiv blir det säkrare och ur ett kommersiellt perspektiv blir det mer effektivt eftersom produktionsstoppen blir färre. Syftet är att flytta människor från insidan av gruvorna ovanför gruvorna. Människan är begränsad på ett sätt som robotar inte är, en robot blir till exempel aldrig trött. Det är dags att exkludera människor och låta robotarna göra jobbet.

Artikeln är en del av vårt tema om Video.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.078