23948sdkhjf

Han grundade Sveriges största maskinistgrupp

"Jag kan inte säga att jag är en bra maskinförare"
Lite långsökt går det att säga att Maskinistgruppen börjar med ett världsarv. Lincoln Eriksson åkte upp till Höga kusten i slutet av 1980-talet, för ett par semesterveckor hos en vän som flyttat till Västernorrland. Som alltid med den här sortens berättelse blev han fast. Fast för människorna och naturen, vid det storslagna världsarvet.

Det var också där han blev maskinförare.

– En av killarna som min kompis hjälpte blev jag också lite involverad med, så jag började då att sitta och köra en gammal Åkerman H11, den äldre modellen. Det var inga över- underrullar på den utan det är bara fem ledhjul. Skopan var med pedaler på golvet. Det var den jag började köra med.

Det blev även en del skogskörning under den tiden i en Volvo 971, som var ombyggd till tvågreppsskördare.

Läs också: Höggravida grävmaskinisten

En tänkt semestertripp blev alltså starten för Lincoln Erikssons maskinförarbana. Sedan dess har han inte alltid jobbat med maskiner, men de har aldrig heller lämnat honom. I dag är han 47 år och arbetsleder inom rivning på Delete, men då och då blir han tvungen att sätta sig i maskinen, främst när det är brist på maskinförare.

Han kör bland annat Caterpillar 330 men den senaste tiden har det blivit mest körning i en Hitachi 850 från 2005, En maskin som Lincoln trivs bra i.

Vad gillar du med den maskinen?
– Det är kraften i den naturligtvis. Det är det absolut bästa med den. Sen är den en jäkla klump till maskin. Den väger 85 ton någonstans. Jag har använt kälkrok på det och den tar ju oftast med det man sätter kälkroken i.

Han påpekar att det är lätt att komma in i användningen av maskinerna från Hitachi. Speciellt gillar han den 850 de har, delvis för att den inte är så modern.

– Jag är lite gammalmodig. Jag ska väl inte säga att 2005 är gammaldags, men jämfört med dagens maskiner så är den ju faktiskt gammaldags. Jag gillar hytten. Har alltid gillat Hitatchimaskiner. De har väldigt bra hydraulik. Det är inte bara 850, utan när jag kört 280, 250 och gamla 650.

Hur underhåller ni maskinerna?
– Vi gör det vardagliga och veckorbaserade underhållet. Nyss utfördes en tusentimmarsservice på maskinen. De får ju slita rätt hårt i rivningen, då kräver det att de har ett gott underhåll på daglig basis. Gå igenom alla oljor och smörja upp alla punkter i maskinen. Och kolla efter sprickor.

Lincoln säger att det är svårt att bedömma exakt hur mycket större slitagen blir för maskinerna som används till rivning, men han uppskattar att det nog åtminstone är tio gånger så mycket som vid normalt anläggningsarbete. Därför blir det inom rivningen också extra noga att se till att maskinen hålls ren.

– Eftersom vi är i en dammig miljö så handlar det mycket om att gå igenom alla filter. Luftfilter, oljefilter, you name it. Och se till att vi får göra rent luftkylare. Det är en rätt skitig miljö, så de sätter igen sig rätt fort.

Vad saknar du i maskinen?
– Det som saknas i varje maskin, speciellt inom rivningsbranschen är reversibla kylfläktar. Det skulle underlätta problemen med dammet som sugs in till kylare. Så som Volvo har i sina lastmaskiner. Det skulle jag vilja se på varenda maskin inom rivningsbranschen.

Hur blir man en bra maskinförare?
– Jag kan inte säga att jag är en bra maskinförare, jag kör alldeles för lite. Man måste vara lite självkritisk. En bra maskinförare har alla kvalitéer att kunna vara väldigt produktiv, köra på ett miljövänligt sätt och vara självgående.

Läs också: Han tröttnar aldrig på skotaren

Som arbetsledare är det kanske viktigare att se vad andra gör bra än att själv vara bra på det andra ska göra. Men på ett sätt har nog de arbetsledande rollerna gjort honom till en bättre förare.

– Jag är en sämre maskinförare i dag när det kommer till att framföra maskinen på ett produktivt sätt, eftersom jag kör så lite. Jag kan ju inte mäta mig för fem öre med maskinisterna som sitter där hela dagarna. Däremot i min roll som arbetsledare. När jag sitter i maskinen planerar jag ju arbetet lite annorlunda, än den som kör i vanliga fall.

Grundade Maskinistgruppen
Åter till det där med Höga kusten. För om Lincoln Eriksson aldrig hade åkt upp till sin vän, och där börjat köra en Åkerman H11, kanske han våren 2010, då under annat namn, inte hade startat Maskinistgruppen. En grupp där passion, humor, professionalitet och en hel del gemenskap frodas, för dess dryga 43 000 medlemmar och maskinälskare.

– Att den blivit så stor är bara kul, säger Lincoln Eriksson. För gruppen som sådan är ju till för maskinister. Den är inte till för företagarna. oavsett om du jobbar inom entreprenad, i skogsnäringen eller i lantbruk har det ingen betydelse. Den är till för dig.

Det har inneburit mycket jobb periodvis. Därför har också ett antal administratörer tillkommit.

– Vi har haft riktiga problem i gruppen. En stor grupp tenderar att dra till sig människor som egentligen inte har något intresse av själva ämnet, utan de lockas till att det är en stor grupp. Och alla människor vill tillhöra någon form av grupp som har dignitet i sig.

Användarna driver evolutionen
Gruppen har utvecklats av medlemmarna till det den är i dag. Det påverkar den stora spännvidden av ämnen och inlägg som kommer dagligen. Allt från en spännande ny maskin till någon som vill visa vad den gjort under dagen, eller någon som vill ha hjälp med specifika frågor. Och på de allra flesta frågorna kommer svar.

– Jag har aldrig varit inne och petat och gjort micro management. Gruppen har utvecklat sig själv. Den speglar ju samhället i stort. Allt från de riktigt professionella människorna till de som bara är ute efter att jävlas, till de lite barnsliga bitarna.

I slutändan handlar det mycket om en stolthet, menar Lincoln Eriksson.

– Maskinister tror jag, oavsett vilket fordon, är förbaskat stolta över det de faktiskt utför. Då spelar det ingen roll om du sitter i en gammal Willysmaskin med en Broodway-sopmaskin bakefter och sopar gatorna, då är du stolt över att du ser till att den staden hålls ren och fin för det samhället du ingår i. Eller den som sitter i en 50-tonsmaskin på något vägbygge, han ser till att utveckla infrastrukturen i Sverige och den som kör en skördare i skogen, ser till så att vi får fram timmer och massa till tillverkingsindustrierna. Jag tror de flesta är stolta.

Artikeln är en del av vårt tema om Min maskin.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.094