23948sdkhjf

Behövs en uppdatering av S-standarden?

Diskussionen om grävmaskinernas redskapsfästen fortsätter här med ett öppet brev från Fredrik Andersson, produktchef på Entrack, som bland annat vill komplettera S-standarden med materialval, mått och toleranser för grindfästen anpassade till helautomatiska fästen.

S-standarden började ta form i början på 2000-talet, samtidigt som jag själv började bygga upp ett företag som erbjöd redskap för traktorer och entreprenadmaskiner.

Det har runnit lite vatten under broarna sedan dess. Jag skulle tro att det åtminstone finns tre gånger så många leverantörer av redskap i dag, jämfört med då. Då var importen av redskap minimal och de som tillverkade skoporna var väl kända. De redskap som erbjuds i dag, är tillverkade av många olika producenter i ett stort antal länder.

Sedan dess har det även skett en omfattande och imponerande utveckling av tiltrotatorer och helautomatiska snabbfästen. När jag gör en sammantagen bedömning, tycker jag inte att Open S är ett orimligt initiativ, även om jag har förståelse för en del invändningar som framförs av Åke Sonerud och Sten Strömgren.

Åke Sonerud lyfter fram betydelsen av att se helheten. Han menar att undermålig kvalitet, i form av en glappande skopa, kan gå an i ett mekaniskt system under en begränsad tid, medan det får omedelbara konsekvenser i ett helautomatiskt system.

Det stämmer. Men det finns ytterligare en helhet, som jag vill lyfta fram här. Grindfästet är en integrerad del i skopans takkonstruktion. Enligt min uppfattning är takkonstruktionen den svåraste delen av skopbygget. Den behöver vara både stark och seg. På ovansidan finns begränsningar på grund av takvinkeln, fästet och gripkassetten och på undersidan finns begränsningar för att inte ge avkall på materialflödet.

Samtidigt måste vikten reduceras, för att klara av bygghöjden och vikten av allt som kommit till mellan stickan och skopan, utan att minska skopvolymen allt för mycket. Här tror jag att skoptillverkare och verkstäder kan bidra.

Sten Strömgren gör ingen hemlighet av att Engcon gärna levererar hela kedjan av produkter, vilket är helt förståeligt och ok naturligtvis. Men samtidigt tror jag vi alla borde kunna vara överens om, inte minst av miljömässiga skäl, att det inte vore önskvärt om fullt fungerande skopor skrotades ut, för att det blev för dyrt, krångligt och av garantiskäl osäkert att byta fästen.

Det jag har synpunkter på i det här sammanhanget sträcker sig upp till grindfästet. Där möts de som bygger och renoverar skopor och de som tillverkar avancerade fästanordningar. Jag hoppas skoptillverkarna och de mekaniska verkstäderna, fortsatt får vara med och tillverka grindfästet, som ofta profilutformas för att omsluta taket framtill och baktill och därigenom bli stabilt.

Samtidigt välkomnar jag en komplettering till S-standarden, som anger materialval, mått och toleranser för grindfästen anpassade till helautomatiska fästen. Uppfylls ställda krav, bör garantier kunna gälla, oavsett vem som utfört jobbet. Jag menar att en sådan lösning vore till kundens fördel.

Artikeln är en del av vårt tema om Debatt.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.063